låt honom inte ta din kärlek ifrån dig

Jag hör mitt hjärta. Genom halsen och upp i öronen. Tunga och långa dunk som får mig att känna mig halvt död och halvt levande. Håkan Hellströms osäkra stämma får göra mig hel ikväll. "Om du älskar mig kommer jag lämna dig och om du lämnar mig kommer jag älska dig," sjunger han. Håkan är en Gud. Håkan kan sätta ord på sånt som ingen annan kan sätta ord på.
Mitt hjärta är slutkört ner i botten och jag är bara arton år och ligger i en 90-säng. Tårarna tränger fram till "och jag undrar var e du ikväll"och jag tillåter mig gråta i en minut eller två. Fylleminnen, drömmar, smaker, alla låtar. Låt mig vara. Allt får mig att tänka på honom.
Jag ska klippa håret och lyssna på Håkan och sola och springa och le och sen kanske han vill ha mig tillbaka. "Jag ångrar mig", skulle han säga. "Du är ju allt man kan önska sig."
Hjärtat dunkar högt. Klockan är 23.52 och jag har ljudet påslaget på mobilen för om han skulle messa skulle jag höra det och se det på samma gång. Bra va? Nej. Ingen mening för han har inte smsat på två veckor. "Det är en lång väg ner, och jag skulle aldrig ramla mer."
Kinamat, att baka, spela och sjunga tillsammans, en konsert på hans axlar, sommar. Några saker hann vi inte med och dom vill jag spara till en annan love of my life för det finns väl flera har någon sagt nån gång. Men sova, älska, festfyllor, titta på stjärnor, cykla en frusen natt, prata, grilla, älska, älska, älska. Det var med honom och ingen annan.

Klippte av mig håret. Kände för det.